Vår teologiska litteratur saknar icke framställningar, som be¬
handla större eller mindre partier af den äldre svenska pietismens
historia, och det skulle vara synnerligen otacksamt och orättvist
att icke erkänna det arbete och den möda, som på detta
område nedlagts af forskare som Bergman, Lindgren, Henning,
Källström, Levin, Nordin o. a. Ifrågavarande författares arbeten
ligga emellertid samtliga till tiden före den moderna uppfattning af
pietismen, som under det sista decenniet kan sägas ha slagit igenom
i den ledande tyska kyrkohistoriska forskningen, och, om än icke
alltid till tiden, så dock med hänsyn till metod och allmänna
synpunkter jämväl före de banbrytande undersökningarna af pie¬
tismens historia af en Goebel, Heppe och Ritschl. Följaktligen
sakna vi i våra nyssnämnda äldre svenska arbeten den moderna
forskningens skarpare och klarare blick för pietismens väsen, för dess
plats och betydelse i lutherdomens och i allmänhet i protestantismens
inre utveckling. Häraf har åter följt en alltför begränsad syn på
pietismens historia i vårt eget land. Hvad man särskildt saknar
är en undersökning af pietismens uppgift inom den svenska kyr¬