Sida 12 [12]
plägat föra sina renar på bete, medfört svårig¬
heter, vilka kodicillens bestämmelser icke kunna
lösa. Fullständigare föreskrifter, avpassade efter
nutida förhållanden, hava därför visat sig behöv¬
liga. Efter omfattande och långvariga förhand¬
lingar mellan rikena, påbörjade redan under 1840¬
talet, åvägabragtes sålunda genom den bekanta
lagen av den 6 juni 1883 en överenskommelse
rörande de rättigheter och förpliktelser, som skulle
tillkomma vartdera rikets lappar under uppehållet
1 det andra riket.
Denna överenskommelse var emellertid antagen
att gälla endast viss begränsad tid, och den har med
hänsyn till den fortgående utvecklingen ansetts böra
underkastas omarbetning. Förhandlingar härom
hava under flera år pågått genom särskilda ombud
för de båda rikena. I överensstämmelse med för¬
slag av nämnda ombud hava av statsmakterna å
ömse sidor godkänts nya bestämmelser, grundade
å kodicillen och Karlstadskonventionen. Dessa be¬
stämmelser finnas upptagna i en den 5 februari 1919
dagtecknad överenskommelse, benämnd konvention
angående flyttlapparnas rätt till renbetning. Denna
konvention skall, med vissa mindre undantag, till¬
lämpas från och med år 1923 och gäller i 30 år
eller sålunda till och med utgången av år 1952.
Uppsäges den icke att upphöra vid denna tid, gäller
den ytterligare vissa år.
Bestämmelser, som skola behandla lapparnas
förhållanden under den tid lapparna uppehålla
sig i det främmande riket, måste bliva ganska
omfattande. De måste innehålla regler icke alle¬
nast för renskötseln utan även för de rättigheter