Sida 19 [19]
OCR
q d | N Hernösand. 11 nn Särna AS add od trones kamp och fatta det eviga lifvet, till hvilket du ock kallad är. " En reformation genomgår menniskorna. Men det är numera icke christendomen, som behöfver den, utan folken. De behöfva en pånyttfödelse till sin invärtes menniska, lif af en högre anda än den, som råder i verlden, och visdom af en förnämligare art än den, som verldslig är. Och medlet, att dertill komma är christendomen och Herren Jesus Christus sjelf, som allena kan åstadkommas genom trons uptändande i hjertat; ty der Christi anda råda får, der föder den på nytt till evinnerligt lif, der rättfärdiggör och förnyar han deras sinnes anda, der böjer sig öfvermodet och det köttsliga sinnet till ödmjukhet och ett lif i andanom och af andanom, med dess frukter, der blir rättfärdighetens frukt frid och rättfärdighetens nytta allmän trygghet och säkerhet. Ett christligt samhällsförbund är Herrans trogna folk, der denna bättre anda skall råda, godhet och trohet mötas i den gudomliga sanningens heliga ljus och kunskap, som till gudaktigheten leder i hoppet till evinnerligt lif. Ingen dygd är sann och rätt, ingen rättfärdighet och helighet af den rätta beskaffenheten, utan endast ett villsamt och ofruktbart sken, utan inverkan på hjertats förbättring och förädling, om den icke lånar sina strålar och sitt lif ifrån Herren Christus, som är den sanna rättfärdigheten och det rätta lifvet, i kraft af sin vunna förtjenst, som oss segren gifvit hafver, genom sin död och upståndelse — och det christeliga lifvets yttringar, dygden, ljuset, glädjen, friden, äro endast ifrån honom och tron på honom, som ock derföre, till bevis på dess sanna natur och källa säger genom sin Apostel Johannes: detta hafver jag talat till eder, att I skolen hafva frid i mig. De egde frid ock i den hedniska verlden. Men icke var det den sanna friden. De gladde sig, Nordens folk, visserligen äfven då af lysande dygder, stora verldsliga företräden och färdigheter, men icke fanns der den sanna hugsvalelsens anda. De sökte friden, der frid icke var att finna. Deras gudsdyrkan, om den fanns, var endast det beräknande, sjelfviska förståndet, som snart förlorar sin glans och sin sjelffullkomlighet. — Mörker bodde dock på dess förmenta vishets djup, när de byggde på sig sjelfva och icke på Honom och hans ord, som af himmelen till oss kommen är, på Honom, som sade: Mig förutan kunnen I intet göra. Derföre må vi väl tacka och prisa Gud för sin Sons sändning, som kom med nåd och sanning till jorden, lofva Honom för det christeliga ljusets upgång, glädja oss, att vi genom Christi ankomst
