Sida 18 [18]
10 Hernösand.
land uti allmänhet förnämligast jagt och fiske, hvarpå <Skärens
land" Ångermanland, och "landet floderna emellan”, Medelpad,
voro synnerligen rika.
Lapparna med Finnarna (Quener såsom de ock benämndes)
voro i fordna tider mera spridda äfven nedåt landet öfverallt i
Norrland, men drogo sig sedermera längre upp emot Norden till
Lappmarkerna med sina renar, dessa den Nordiska Lappmannens
förnämsta jordiska egendom.
Länge vanlottade och mera åt sig sjelfva öfverlemnade, förde
de sitt nomadlif, dit dock civilisationens örter ock sedermera vun¬
nit småningom plantering genom christendom och christen guds¬
tjenst, välgörande stiftelsers, i och för deras uplysning, sedlighet
och gudsfruktan, inrättande ibland dem, omsorgsfulla Konungars,
Biskopars och presters vård öfver dem, för deras själars eviga
väl, samt det himmelska ordets utsäde, och vår Herres Jesu Christi
predikan, under hans, den store Öfverherdens nådefulla och se¬
gerrika spira, som vexten gifver till tro, helighet, gudaktighet och
det eviga lifvets ljusa förhoppning, hvartill vi, ss. Herrans folk och
återlösta, genom sin gifna nåd och sin seger i sitt heliga kors och
död, samt sitt förherrligande i himmelen, kallade äro.
Att vara ett christeligt troget Herrans folk, med angelägenhet om
och tillvext i Jesu Christi Guds Sons kunskap, det är icke blott
ändamålet med all christendomsundervisning, det predikade ordet
och salighetens dyra oss förlänta medel, utan ock grunden för
de christnas sanna lycka, ära och rikedom; ty dervid skall ett folk
emot grafven och döden saligt vara i sitt hopp, och fördt vid dess
ledsagande ljus, genom den Hel. Andas nåd och helgande kraft,
benådadt och rättfärdiggjordt, vinna för evigheten och himmelen,
de trognas lott. Jag måste verka hans verk, som mig sändt hafver,
. sade Herren sjelf på jorden — verka medan dagen är, och den verk¬
samhet han ännu ålägger sina bekännare och lärjungar på jorden,
är den kallelsetrohet i hans heliga efterföljelse, som tro och
sjelfförsakelse skall lifva, kärlek och frid besegla och hoppet till
evinnerligt lif i och med Christo, under våra korta lidandes-,
strids- och verksamhetsdagar i tiden stadfästa, med sina slägjés
skördar för det land, der friden och glädjen är evig och fullkommen.
Derföre är det ock denna apostoliska upmaningen, som bör ligga
en christen nära, och som en hvar, för sin sanna och höga be¬
RR