Sida 17 [17]
)
|
& Hernösand. , 9
) Svenskar, Norrmän och Danskar, desse 3:ne nationer, som ge¬
nomgår Nordens äldsta häfder, voro utmärkta genom vidsträckta
krigiska bragder, icke blott i Norden, utan ock öfver hela Europa,
och derutom utbredda, hvilka under Vikinga-tiden väl ofta visade
| sig i grymma plundringar och barbarie, dels diktade i sagor af
tidens vise och skalder, dels i verkligheten, men som likväl ge¬
nom christendomen förmildrades och vändes till ädlare syften för
hjeltemod, tapperhet och mannakraft med visdom.
De Nordiska urkunderna hafva till källa, dels de Isländska Sa¬
gorna (Snorre Sturleson och Adamus Bremensis, den förre äfven
"Lagman på Island + 1241 och den sednåre Bremensisk Canik t
omkr. 1100, som skrifvit Danska Kyrkohistorien m. m.), dels Saxo
Grammaticus, Danmarks störste häfdatecknare (Erkeb. Absalons i
Lund Canzler och Prost i Odense på Fyen I 1204).
Tidigt upblomstrade på Island, genom utvandringar ifrån Norge,
der de ansågo Kon. Harald Hårfagers välde strängt, och Vikin¬
garnes förföljande, culturens blomma, med odlingen, skaldekonsten
och litteraturen, en odling, som spred ock till de andra folken och
länder, som med dem fingo beröring, sin glans och sina inflytel¬
serika fördelar både uti intellectuel, moralisk och ekonomisk för¬
kofran, åstadkom en gagnande täflan nationerna emellan uti all¬
mänt nyttiga företag, näringarnas och konstflitens förbättrande,
statsskickets utbildande, samt beredde den lagbundna frihetens
belryggade frid och välstånd, till allmänt och enskildt bästa.
| Äfven till Sverge, öfver bergen och fjellen, till Jemtland, Her¬
jeådalen och Helsingland, skedde sådana utvandringar ifrån Norge.
Den förste, som i Jemtland nedsatte sig och gjorde odlingar,
var Kettil Jemte på Sparabo, af hvilken ock landet torde fått sitt
namn. Till Herjeådalen kom Herjulpher, en f. d. Banérförare hos
Kon. Halfdan Svarte, och gjorde likaledes der. I Helsingland, Thord
Helsing. Man har velat anse ett omvändt förhållande varit i afse¬
seende på orternas namngifvande, nämligen att desse män tagit
sitt namn af landet, der de sig nedsatte, men troligare är den
andra åsigten derom; ty hade t. ex. Jemtland förut namnet Jota¬
land, Helsingland kallades Nordlanden, Finland i de äldsta tider
Quenland, Ryssland nämndes Biarmaland (Gardarike), Dalarne Jern¬
bärarland, och Södermanland, som med Uppland närmast repre¬
senterade det gamla Svealand, hade genom sitt naturliga läge
norr om Kolmorden, namn af Ofvanskog 0. s. v.
1"