Sida 16 [16]
OCR
8 Hernösand. konung (Svearnas och Göthernas Konung), så var ock Norge det, och af dessa Fylken lydde flera under ett Lagmansdöme, som riket först egde 2:ne af, nämligen det Westra (Gula 1. Bergens) och det Norra (Trondhems), tills dessa fingo en mera noggran fördelning och landet sedermera indeltes i Härader och Stift me sina Län (Amt) och Landskaper. Den som således arbetade för och förenade de många fylkena till en sammanhållande enhet, och till ett stort förenadt välde eller rike, var han, och ehuru han sjelf innan han gick ur verlden, ss. | ofvanför är nämndt, gaf sina söner fylken, så blef innehafvaren I deraf mera en kung till namnet, som skulle Norges Konung un- =, derlydande och tropligtig vara, erlägga till honom, såsom det öf- | riga folket, skatt o. s. v. Om de många krig och strider, som Sverge emellertid under Norges förening med Danmark hade med I detta rike, vittnar Historien. Norges andra grundläggare, genom dess förening med Sverge | är 1814, kan man med skäl kalla Kon. Carl d. 14:de Johan; ty fruk- | terna af denna förening, och det heliga bandet af frid och kärlek, som på religionen och christendomen fotad, sammanbinder Sven- | skar och Norrmän till ett christeligt brödrafolk, framstå i den lyckliga dager, som blott har tacksamheten till bekräftelse. Sverges sydprovinser, Skåne, Halland och Blekinge, samt Jemtland och Herjeådalen, jemte Gottland, hafva under en följd år ömsom tillhört Danmark och ömsom Sverge, tills med Brömsebrofreden, 1645, dessa sednare provinser tillföllo Sverge, och de förra likaledes genom freden i Roschild 1658. Huruledes, under Danska fejden 1611, utom vissa tider förut, serskilda Svenska Superintendenter blifvit tillförordnade i Jemtland och Herjeådalen, för de ecclesiastika angelägenheternas ordnande i dessa länder, är ofvanföre på sina ställen anfördt, och hvad de Skånska provinserna angår, sorterade de af ålder under Frkebiskopen i Lund, tills med Reformationen dessas erkebiskopstitlar upphörde, catholska hierarchien äfven der fann sin bane, och efter föreningen med Sverge, endast Svenska Biskopar tillförordnades i Lund, med likhet i rang öfver hela riket, ehuru Erkebiskopen i Upsala behöll sin högre titel framför de andra, med invigningsrätten äfven vid de andras tillsättande, som konungen utnämnde, efter Domcapitlens upprättade 3 antaliga förslag, sedan Stiftens ordinarie prestmän, hvart Stift för sig inför vederbörande Contractsprost, contractsvis förrättat sitt val.
