Page 15 [15]
OCR
Hernösand. 7 Om Norge. Detta rike, som i flera århundraden tillhört Danmark, innan det med Sverge förenades, stiftades eller gjordes till en förenad magt af Konung Harald Hårfager (förut innan han klipptes, för sitt — lurfviga hår Lufve kallad), som var dess förste konung och gaf «det sin statsförfattning. Det skedde år 872 eft. christna tideräkningen och till minne deraf firades i Hammerfest ett stort tusenårigt jubileum år 1872 !3/,. Anm. Calmare-Unionen (1397) lade alla 3 nordiska rikena under en | och samma regent, som då var Drottn. Margaretha, en union, som dock under de följande regenterna tidt och ofta blef afbruten. | Den som först befästade Christendomen i landet, denna grund till ett folks och' ett lands sanna odling, välstånd och pånyttfödelse, var Kon. Olof (Haraldsson) den helige (+ 1030??/). Harald Hårfagers egen son, som efterträdde fadren, ss. öfverkonung i | Norge, var den äldste ibland sönerna och hette Eric Blodyza (930), | och den yngste, Håkan Adalsten-Fostre, blef det sedermera (omkr. ' 940), en älskad, vis och kraftfull christen konung; ty egde han flere söner, Fylkeskonungar derstädes, dog sjelf vid hög ålder efter flera hjeltebragder emot Vikingar och andra, som ofredade hans land, och var sjelf den som ock i Norge införde christendomen och lät sig genom dopet till christen uptagas (Guerikes Kyrkohist. 1 del. pag. 422, Mellins Skand. Nordens Hist. 1: 231). Redan förut, under Danska väldet, hade de ock ifrån England och Tyskland gjort der någon bekantskap med christendomens, på Bibelordet grundade, gudomliga sanningar. Så framhöll han landet i anseende och ära, vinnlade sig med berömlig kraft om dess tillvext i vetenskaper och den odling, som inverkade på handeln, åkerbruket och dess finansiella ställning välgörande, en verksamhet, som gör, att man ännu i dag, ett tusende år derefter, med tacksamhet ihågkommer den förste grundläggaren der af sin lycka och sitt välstånd, och önskar »frid öfver Kung Harald Hårfagers minne I» : Till Kon. Harald Hårfagers visa och nyttiga inrättningar för sitt rikes pånyttfödelse och förkofran hörde ock det, att han gaf det en bättre lagstiftning, sökte med all stränghet förebygga Vikingarnas grymheter, och genom en noggrannare indelning af landet, bereda dess ordning och styrelser; ty liksom Sverge i de äldsta tider var indeladt i Fylken (små riken), under sin öfver
