Saarivuoma äro driftiga nomader och ej. »bofasta» som¬
martid i samma grad, som de övriga byalagen inom Jukkas¬
järvi socken.
De leva året om i tält, endast en mindre del har torvhus.
Av Saarivuomalapparna äga följande personer bondgårdar
inom socknen:
I Soppero by: Nils Henriksson Partapuoli ett, Per Hen¬
riksson Partapuoll tvåa, Per Tomasson Skum ett, Nils
Johansson Skum ett, Olof Tomas Partapuoli ett och
Nils Persson Nutid ar ett
I Kuoksu by: Per Henriksson Partapuoli ett.
Dessa här ovannämnda lappar bo ej själva i gårdarna, utan
äro dessa utarrenderade till bönderna.
Saarivuoma närma sig i klädseln mera Karesuandolappen
än lapparna inom socknen.
Icke sällan ser man hos dem män iklädda den fyr¬
kantiga kautokeinomössan. Dräkten är brokig och grann!
och som hela byalaget i religiöst avseende äro östlesta¬
dianer äro de lättillgängliga och låta sig gärna fotograferas.
Detta om Saarivuoma.
DATOR er
Det är 33 långa timmar att slå ihjäl, innan ångbåten
för mig till Narvik och vad skall jag göra —?
Se på stan — — —
Fullt med norska lappar uti bruna, röda och svarta koltar,
bälten av vävda band i rött och vitt och låga stående
kragar med listverk i grönt och gult. De se festliga ut.
Jag slår mig ihop med några och vi dricka te på en
»tesalong» — fint utav bara den, och glasskivor på alla bord.
De norska »fjeldfinnerne» äta kopiöst med smörgås
och dricka te på fat — på min bekostnad. Sockerbitarna
I Sövejen såg jag några Saarivuomalappar i högtidsdräkt.
Kvinnorna hade runda, åtsittande mössor, bältena voro utstyrda med
påsydda uddar i gult. Dessutom hade de silverprydnader.
Halsen skyddades av brandgula silkeschalar.
En manlig Saarivuomalapp i deras sällskap hade kniv med benslida
i genombrutet arbete.