OCR
KAP. XXVII. Kom på eftermiddagen till Harstad och tog in på »Grand hotel» och »Grand» var det verkligen. Hotellet var byggt under »krigsåren», de många pengarnas år. Då var där nog- fullt hus, skeppsredare och fiskmatadorer som drucko champagne till 500 kr. litern och allt det där som följer med penningöverflöd, men företedde nu med sina långa korridorer och tomma rum en hemsk och spöklik anblick. På portierens tavla stod mitt namn som en oas i öknen. — Under mig tomhet, över mig tomhet, omkring mig — idel tomhet. Jag bodde ensam i tredje våningen — åt alla håll sträckte sig långa rader korridorer, och dörrar, dörrar, dörrar och ingen levande själ utom mig. Ringde jag i cambrium kom städerskan först i diluvianum, så stort var hotellet och jag kunde gott legat och dött på mitt rum, ingen skulle ha saknat mig förrän nästa världskrig, ingen skulle ha tänkt på att da