Kom på eftermiddagen till Harstad och tog in på »Grand
hotel» och »Grand» var det verkligen.
Hotellet var byggt under »krigsåren», de många pengarnas
år. Då var där nog- fullt hus, skeppsredare och fisk¬
matadorer som drucko champagne till 500 kr. litern och
allt det där som följer med penningöverflöd, men företedde
nu med sina långa korridorer och tomma rum en hemsk
och spöklik anblick. På portierens tavla stod mitt namn
som en oas i öknen. — Under mig tomhet, över mig tomhet,
omkring mig — idel tomhet. Jag bodde ensam i tredje
våningen — åt alla håll sträckte sig långa rader korridorer,
och dörrar, dörrar, dörrar och ingen levande själ utom mig.
Ringde jag i cambrium kom städerskan först i dilu¬
vianum, så stort var hotellet och jag kunde gott legat
och dött på mitt rum, ingen skulle ha saknat mig förrän
nästa världskrig, ingen skulle ha tänkt på att da