Page 324 [324]
OCR
302 Hon är rank och smidig flickungen och står en stund — som Gud henne skapt — vid vindsfönstret och tittar ut över vidderna. Sedan prasslar halmen i sängen under hennes tyngd och så börja de ungdomsfriska snarkofonerna — — —. Dagen därpå startade jag i god tid till Sövejen. Martin följde mig dit, varest landsvägen började och sedan var det bara att trilla ned. Jag rullade. 5,000: meter: på 40. minuter: Som det var reguljär biltrafik till Bardo och jag ville se litet av landet, tog jag en sådan och for i väg. Överallt stora, välbyggda gårdar och massor av befolkning. Norge har vacker natur — ja vi med förstås, men fjällen sätta allt en annan prägel på ett landskap än en slät horisont. — Jag tänker nu närmast på »Konungariket Skåne». Vid Bardo, en plats med militär och t. o. m. flygmaskiner och belägen ungefär 2 mil från Sövejen, fick jag efter mycket dividerande en bil till Elvemo dit det var en 13—14 km. Härifrån ledde en stig längs Skeälven upp till Rundhaugens lappläger. Jag tog denna gång ingen vägvisare för man kunde ju ej gå fel och var efter två timmars marsch uppe vid lägret, som ligger nordost om fjälltoppen Kampen. Dessa Saarivuomalappar voro lika alla andra. Förutom mig, fanns ett helt sällskap andra besökande »turister», vilka förde ett förfärligt larm och drack kaffe överallt — ur thermosflaskor. Jag fick ej tillfälle att uppgöra någon kartskiss av lägret, nöjde mig därför med att konstatera att lappar funnos. -—= För övrigt hade jag ont i huvudet, och? var förkyld och längtade våldsamt efter en säng. Jag tog bil tillbaka till Sövejen och samma kväll båten till Harstad. Omöjligt att få en plats för det trötta huvudet. Proppfullt överallt. Jag satt i röksalongen, jag gick på däcket och trångt var det och så hade jag reumatism och var arg.
