301
— Isaksgammen hade Martins fader rivit ned och för¬
jagat invånarna, han vilde ikke have fjeldfinner paa gaar¬
den — berättade Martin.
Dagboken 3
Åter i Solbakken, är trött och vill bara tala engelska.
Vacker afton med rosafärgade moln kring fjälltopparna,
har druckit 10 glas mjölk och har lånat unghustrun på
gården min almanack för att hon skall få ett »bra namn»
för sin lillflicka.
Hon fastnar för Martina. — Det tycks finnas en allmän
svaghet i släkten för namn som kunna härledas ur »Martin».
Jag får ett litet vindsrum och en bred säng. Gamle
Martin som röker en pipa i mitt sällskap omtalar, att han
haft tre söner, den äldsta drunknade under badning i
älven då han ville rädda en kamrat, som ej kunde simma.
Ljus natt, genom de glesa dörrspringorna kan jag, lig¬
gande i min bädd, följa gårdens jungfrus aftontoalett —
det var inte mycket hon hade på sig — om dagen också.
1 Förr klövjade lapparna med renar -själva sina varor, mjöl o. d.
från Sövejen upp till lägret, men nu hyra de alltid häst av de fast¬
boende. >»Lapparna ha blivit lata».