Sida 320 [320]
208
Vi lämnade björkskogen bakom oss, gingo över en liten,
ack så liten, men dock jökel, och efter att ha passerat
en myr, kommo vi in i den björkdunge mellan vars stam¬
mar de eftersökta lappkåtorna lyste fram.
Det var ett litet läger; bild 161 är en kartskiss av det¬
samma.
Lägret bestod av 4 tält och beboddes av från söder
till norr räknat av:
Nils Baer eller Bär, norsk lapp och gift; utom' kåtan
som i likhet med de övriga var mycket primitiv hade
han en enkel luovve sydost om tältet. .
Från Bärs gick en gångstig, mycket sumpig, i nordostlig
riktning över en liten myr, varefter den vände sig mot
tiorr och förde då rakt på Per Nilsson Ingas tält. Inga
var Saarivuoma och livlig och snäll. Hans hustru var ej
hemma, endast en liten flicka fanns i tältet utom Inga och
hans kusin Mickel. Mickel var som nämnt kusin till Per
och liknade honom i förbluffande grad.
Båda kusinerna voro små och svarta med livliga, mörka
ögon; Per urskildes från Mickel genom ett ärr — för¬
orsakat av ett knivhugg, som gick från mungipan och
nedåt.
Båda kusinernas klädsel var privatlivets, d. v. s. lumpor
och ben. :
Per Nilsson Inga kokte kaffe åt mig och Martin och
till det bjöd jag på »Kamferdraaber fra Sövejens Apotek»
— vilket högeligen senterades.
I kåtan fanns mycket få husgeråd. — Vi lämnade det
mesta i Sverige, sade Inga.
De ornament som prydde ostformar och gisak voro
nästan uteslutande norska allmogedito, jag har sett lika¬
dana på Nordiska museet i Stockholm.
Jag köpte en mycket vacker ostform för renost — som du
gärna kan få, eftersom vi slutat mjölka renarna, yttrade
Inga.