OCR Output

62

för mitt ansikte lär ha uttryckt mer än en känsla vid
åsynen av dryckeslaget.

Faktum är, att djuret kom sig och sedan, upplivat av sprit
och tomrummet efter havren, verkligen sprang ända fram
till byn.

I Idivuoma träffade jag Ulrik Grape och Sara Ruskiapää,
båda avbildade i »Lappalaiset». Sara påstod att hon drömt
om mig och bekom en slant i belöning. »Det märks att du
är från Vittangi», sade hon till vår skjutspojke »för du talar
så ödmjukt». — Klockan 1/> 1 stannade vi framför Lidströms
gård i Karesuando, kraftigt välkomnade av chefen själv.

Dagen därpå sammanträffade vi med de norska herrar
som doc. Lundborg stämt möte med. D:r Gjessinger från
Alten hade tillryggalagt 250 km. efter ren för att nå Kare¬
suando, och sognepräst Smidt från Kautokeino hade haft
samma vägsträcka som vi, nämligen 10 mil. Lappland är
stort.

De norskes förare var en Kautokeinolapp vid namn
Aslak vill jag minnas, ovanligt lång för att vara lapp. Han
företedde också tydliga spår av att vara en blandtyp.

Jag diskuterade ivrigt med d:r Gjessinger om möjlig¬
heten att få Norska lappmarkerna undersökta etnografiskt,
som nu skett med Karesuando och delvis Jukkasjärvi. Detta
skulle vara oss till stor nytta, för när vi nu komma till
Karesuando, finna vi mycket i lappfolkets redskap och pryd¬
nader som tydligen måst ha invandrat norrifrån och som
pekar på inflytande från Kautokeino. Som t. ex. den moderna
renselen med träloker, vilken infördes till Karesuando på
1860-talet; denna har fullkomligt utträngt den i dessa trakter
förut vanliga renselen av skinn och användes nu ända ned
i Gällivare lappmark. Likaledes har den höga fyrkantiga
mansmössan, som nu brukas av de flesta av Karesuando¬
lapparna sitt ursprung från Kautokeino. Samma är för¬
hållandet med åtskilliga andra ting. En systematisk foto¬
grafering och avritning av Kautokeinolapparnas kulturred¬
skap, skulle därför som förut nämnt, vara till stort gagn