OCR Output

61

Denna däremot låg absolutistilla så mitt ressällskap hann både
rädda kappsäckar och sig själva upp på land. Min kusk läm¬
nade mig ensam med sin häst, som genast, inseende att han
ej hade att göra med en hippolog, helt behändigt vände i
skacklarna, så att han kom att stå med huvudet mot slädans
framkant. Prästfrun, som varande den yngsta och vigaste,
pilade av uppåt byn för att väcka folket. Hon påminde
livligt om mister Snodgrass vid Pickwicks missöde med
isen, utom i det, att hon var betydligt rådigare. Det dröjde
ej heller många minuter, förrän tvenne karlar kommo
löpande, den ena med en grimma, den andra i knallgula
byxor med klarblå lappar på stuss och knä och vilda
lockar under hundskinnsmössan.

Mitt i virrvarret reste sig doc. Lundborgs pälsprydda
gestalt som ett monument, rest över orubbligheten av
bönderna i Nedre Soppero.

Efter litet baxande fingo karlarna häst och släde upp på
isen, nya hudar, täcken och filtar inlades och så bar det
åter iväg.

I förbigående må nämnas, att trots olycksödet, vaken ändå
ej förprickades, vilket hade till följd att dagen efter en
getabock drunknade i det hål vår häst fallit ned i. — Natu¬
ren avskyr tomrum!

Komna halvvägs mellan Övre Soppero och Idivuoma
begynte min »unghäst» märkbart att svälla och svaja fram
och tillbaka på ett högst ostadigt sätt. Min skjutsbonde
erkände halvgråtande, att han givit hästen så mycket havre
och mjölröra den velat äta i Soppero och att han nu visst
— hästen nämligen — skulle krevera och att det vore bäst
vi kröpo ned bakom släden, för att inte råka bli träffade
när bomben exploderade.

Nu visade sig nyttan-av att medföra mycken packning,
kvickt framdrog jag en butelj brännvin och kommenderade
den i hästens hals. Djuret drack girigt och översvallande
min druva och ressällskapet satt bara och skrek på kameran,