Sida 67 [67]
OCR
55 1920 funnos där 8 familjer = 54 personer och ännu några år och byn är rent finsk-svensk. Uppgifterna lämnade av doc. Hj. Lundborg: Nu börja lapparna även bilda byar uppe i passen mellan de fjäll, varest varje år lapparna ha sina flyttningsvägar. Naturligtvis inverka dessa »bofasta» även på de flyttande. Exp. Nikkulakti. Men för att återgå till Anders Niia, så var han en hygglig själ som åt med gaffel och vi överenskommo att träffas vid Rensjön, där han vistades sommartid. Anders Niia gav mig flera roliga iakttagelser till livs, vilka visade, att han hade humor och den rätta synpunkten på speciet »Turist». — Ej de riktiga, utan dem från Strandvägen, med lindade ben; Briarpipa och gröna myggflor. Svappavaara var en melankolisk by, runt de låga hopgyttrade gårdarna stodo snöhöljda höjder — gamla gruvberg. Svappavaaras utveckling har varit stick i stäv med den vanligen i Lappland förekommande, i det, det varit svenskar som grundat byn och sedan finnar inflyttat, nu på sistone en och annan lapp börjat SÖKA, SIG dit: Den egentliga orsaken till byns tillblivande var kopparfyndigheterna som upptäcktes i mediet av 1600-talet. Eter dessa fyndigheters nedläggande! kvarstannade den, huvudsakligast av värmlänningar, jämtar och finnar bestående ortsbefolkningen och började ägna sig åt jordbruk. Folket i Svappavaara är livligt och genom undvikandet av ingifte, har den behållit en andlig spänstighet som är ovanlig i dessa nejder. Byn är, som nämnt, tätt bebyggd och invånarantalet omkring 250. Minnen från gruvtiden förefinnas i namnen Rostegården, Hyttsjön 0. S. V. Svenska staten har nu inlöst alla kring Svappavaara före: Om Svappavaara och dess fyndigheter se Svenonius Lappland.
