Page 56 [56]
OCR
46 Ett par dagar efteråt stod i Norrbottens-Kuriren: Alva älgar ha under förra veckan tjuvskjutits nära Vittangi. Slaktplatserna och det mesta av köttet efter dem båda har påträffats av landsfiskalen på platsen, R. F. Gardt. Denne har också spårat upp gärningsmännen. Den ene av älgarna, har skjutits inom skotthåll från byn av ett par unga, i detta näringsfång, tidigt utvecklade pojkar, vilka varit djärva och fräcka nog att transportera hem köttet med häst och släde mitt genom byn och gömma en del därav i en stolpebod. Som baneman på den andre, misstänkes med starka skäl en lapp från Karesuando, som är stadd på genomresa till sydligare nejder.» Älgkött är gott — — — i både hydda och slott. Vittangi by ser riktigt ståtlig ut, helst när iman kommer från Svappavaarahållet och den röda prästgården bildar jämte arbetsstuga och folkskola, centrum i det hela. Kyrkan ligger mera bakom och nu, då dess torn är omgivet av byggnadsställningar, ser man ej mycket till den. Byn har 30 å 40 gårdar och en 700 invånare som leva på Jordbruk och kreatursskötsel. A-skola och arbetsstuga, gästgiveri och läkare finnas på platsen. Apotek skall byggas där nästa år och en sjukstuga är planerad. Ja, byn har vuxit sedan 1911 då jag först var där. Då bodde prästfolket i ett litet hus långt öster i byn, det var ett verkligt fågelbo denna prästgård och jag minns, hur jag om morgnarna fick gå ur min säng och i — prästens, emedan, det rum jag låg i om nätterna, om dagarna var matsal, förmak, expedition och salong. Men roligt hade vi där. Jag glömmer aldrig, hur landshövding Bergström åt fiskbullar som potatis till rensteken och senare i förtroende anförtrodde mig att han tyckt att de — »potatisarna» — haft en »besynnerlig» smak. Men nu till byns topografi. —
