Ett par dagar efteråt stod i Norrbottens-Kuriren:
ha under förra veckan tjuvskjutits nära Vittangi. Slakt¬
platserna och det mesta av köttet efter dem båda har på¬
träffats av landsfiskalen på platsen, R. F. Gardt. Denne har
också spårat upp gärningsmännen.
Den ene av älgarna, har skjutits inom skotthåll från byn
av ett par unga, i detta näringsfång, tidigt utvecklade
pojkar, vilka varit djärva och fräcka nog att transportera
hem köttet med häst och släde mitt genom byn och gömma
en del därav i en stolpebod. Som baneman på den andre,
misstänkes med starka skäl en lapp från Karesuando, som
är stadd på genomresa till sydligare nejder.»
Älgkött är gott — — — i både hydda och slott.
Vittangi by ser riktigt ståtlig ut, helst när iman kommer
från Svappavaarahållet och den röda prästgården bildar
jämte arbetsstuga och folkskola, centrum i det hela. Kyrkan
ligger mera bakom och nu, då dess torn är omgivet av
byggnadsställningar, ser man ej mycket till den.
Byn har 30 å 40 gårdar och en 700 invånare som leva på
Jordbruk och kreatursskötsel. A-skola och arbetsstuga, gäst¬
giveri och läkare finnas på platsen. Apotek skall byggas
där nästa år och en sjukstuga är planerad.
Ja, byn har vuxit sedan 1911 då jag först var där. Då
bodde prästfolket i ett litet hus långt öster i byn, det var
ett verkligt fågelbo denna prästgård och jag minns, hur
jag om morgnarna fick gå ur min säng och i — prästens,
emedan, det rum jag låg i om nätterna, om dagarna var
matsal, förmak, expedition och salong.
Men roligt hade vi där.
Jag glömmer aldrig, hur landshövding Bergström åt fisk¬
bullar som potatis till rensteken och senare i förtroende
anförtrodde mig att han tyckt att de — »potatisarna» —
haft en »besynnerlig» smak. Men nu till byns topografi. —