Sida 54 [54]
OCR
44 och de senares befäl protesterade kraftigt. Från ord skred man till handling. Plötsligt rusade Rautasvuomamännen på de senare som voro underlägsna i kroppskrafter och mörbultade dem med nävar och skidstavar så hårt, att den ene av dem svimmade och blev liggande i snön. Den andre lyckades, ehuru rätt medtagen, uppnå kåtan och sätta sig i förbindelse med länsmannen. Med ”härk? och ”akja” hämtades den andre hem och har nu transporterats till byn för erhållande av läkarevård. Benpiporna knaka betänkligt, så man befarar att inre skador uppstått, som möjligen bliva till framtida men för hans arbete; Häradsrätten torde få komplettera vad nävrätten ej lyckats tillfredsställande utklara.» Att det kan uppstå tvistigheter lapparna cmellan, ser man av ovanstående. Jag påminner mig nu, att jag år 1913, tror jag, åhörde något liknande vid ett lappmöte. Även då hade tvenne byar råkat ihop om betet och minns jag rätt hade t. o. m. bösskott växlats mellan de tvistande. Ja det händer nog en del här uppe, som aldrig når den stora allmänhetens öron: — Det sägs att lapparna ämna utebli Maria Bebådelsedag, deras »stora» helg. — Orsaken skall vara att söka i den ovanligt konstiga väderleken och snöförhållandet. Faktum att det ej går en dag och vi äro endast i mitten av mars, som inte raidder komma: österifrån och renhjordar skymta på älven. Konstig vinter i år, ingen köld utan bara storm — snöstorir dag; sefter: dag =—' vi få en tidig vår, spås det.-En dag kom Vittangi blida landsfiskal och underrättade mig viskande; att Hansfåttivensälgs—-»Då sär: det «mins plikt att anmäla dig, för det är olovlig tid> genmälte jag. — Nej han hade lyckats lägga beslag på en tjuvskjuten älgko och behövde dela med av sin glädje. Mycket riktigt.
