OCR Output

40

an. Man såg på dem när de ej längre härdade ut, för då
stego de stilla upp och gledo ut genom dörren utan
att be om lov. — Fast lukten stannade kvar efter dem.

Det var en oregerlig nattvardsskola prästfrun hade detta
nådens år 1920 och ibland luktade pöjkärna” lyptolv ==" 1
stället för religion.

I slutet av februari företog jag en färd till Tärendö
kyrkby, som, fast den ej äger lapska intressen, dock kunde
vara nog så nöjsam att. beskåda.

Vägen dit ledde förbi Masugnsbyn och Junosuando, den
förra, som av namnet höres, med anor från tidigare gruv¬
brytning. Man såg också genast, att där fanns kultur av
gammalt värmländskt ursprung. De flesta av husen voro
försedda med vackra listverk kring fönstren och alla ytter¬
dörrar hade profilerade speglar i båg- eller valvform och
voro prydda med fasonerade listverk. Även förekom ofta
ett segmentformat fönster strax ovanför dörröppningen.
I övrigt voro husen som allmänt här uppe i finnmarken, av
liggande timmer. I ett av husen fanns rum varest väggarnas
beklädnad utgjordes av finflätad näver. Naturligtvis hade
nya »masugniter» tapetserat över det hela med billiga blåa
tapeter från Åhlen & Holm, ty kulturen är som »bolgeblik»
— vad som: är fint i dag, är vice versa i övermorgon. —
Möjligen skola en dag de gamla näverflätningarna i Mas¬
ugnsbyn åter komma till heders.

Det brukar ju gå så.

Av Junosuando minns jag föga annat, än att där fanns en
arbetsstuga i tvenne våningar, varest barnen förde ett för¬
dömt larm med sina träbottnade skodon. Särskilt vid de
ringdanser och lekar, som utfördes till de resandes ära,
drunknade sången fullkomligt i träbottnarnas malande larm,
man såg barnens vidöppna munnar, men förnam ej ett ljud.

Junosuando har en rätt vacker, nybyggd kyrka belägen
på en kulle ett stycke från skolhuset; klockstapeln var
byggd efter gammal modell och gjorde sig utmärkt. Någon