Page 46 [46]
OCR
36 Lugnt och värdigt — inte en lus och skinnbyxor — aldrig. i livet; Ser. jag rätti,.blottar inte just nu den vandrande lapplärarinnan en välformad vad och synes inte uppe ovan knäet en skymt av en spets, en berusande glimt av Paris och Paquin. Ack, ensamma frusna skåning — lyssna till förnuftets röst och reta inte upp dig. Förbli dig själv. Du är ju, enligt rasbiologernas utsago, en -»slagtypbp, d. v..s8. en som dör lätt-i apoplexi. Lättad och fryntlig av det ovanstående, griper jag ånyo pennan. | Solen skiner och jag har vackra bälten och brokiga knivskaft som vänta på sin avritning. — Nej en författares penna bör vara doppad i hans eget blod, annars -blit "det bara bosch — — — Bosch. Och därför, eftersom jag har lätt för att övergå från en stämning till en annan, återtar jag allt jag lovat och all lappintelligens ! till trots, skriver jag om lapparna som jag vill. — Komma de sedan och säga att jag ljuger så varde detta deras ensak. Basta!! Ja så bodde jag hos Kemi, åt hos fröken Holm, den lärarinna jag hyrde hos, men vars kakelugn hindrade mig njuta av det egna rummets fördelar, och arbetade på det Holmska museet där dagarna gingo. En dag fick jag bud från Vittangi, att tillstånd telegrafiskt inlöpt från ingenjör Thisell, och att hans samlingar stodo till min disposition. ! Torkel Thomasson och gelikar u. pia.
