Sida 44 [44]
OCR
34 ning i Rautasjärvi till mönstren på selar och halvvantar, åtaga mig om jag kan. Jo visst kan jag. — Hör bara. — Förbi mitt fönster drar en raiddo. — Milt och melodisktljuda dragrenarnas bjällror, framför raiddön går en gammallapp, hans silvervita lockar fladdra lätt för den friska fjällvinden, de stora bruna ögonen äro fyllda av längtan efter vidderna. I sin lilla vita, väl Foto Hj. W. Bild 16. Kaiddon går mot väster. formade hand håller han den sirligt skurna läderrem som förenar honom med ledrenen, vars rikt hornprydda huvud är stolt upplyftat. Lätt glidande över det bländvita snötäcket, orma sig de gräddfärgade pulkorna, fyllda med ädelt formade husgeråd. Kvinnornas röda mössor omsluta i full harmoni de breda, välskurna ansiktena, ömt blicka de ned på sina, i vita renskinn insvepta småbarn, som småle mot dem med det trygga leende, som är lappbarnen så egen. — Sist i raiddon vandrar en lapplärarinna från Jämtland med allvarstyngd
