OCR Output

33
fick rita av dem, fast de gingo endast motvilligt in på
ällären, för altlärs var det ju

Det har efter »Lappalaisets» tillkomst, utspritts i Lapp¬
land att jag endast ritade av fula lappar. Detta är felaktigt.
Jag. här. ritat av: dem jag. sett och i mitt, tycke ar ett
rynkigt, väderbitet och gärna för mig smutsigt lappfjäs,
tusen gånger vackrare än ett av dessa rentvättade, med
håret blankt och vattenkammat försedda, kaalasvuomalappar.
Men, för att läsaren skall få en allsidig bild av lappfolket
får jag väl tvinga min penna in i andra banor.

Jag medger gärna, att mina vänner Emman-Anti, Taavon
Piete, Pillto m. fli se betydligt ruskigare ut, men ack
vad ni voro förtjusande — och mänskliga.

Ännu ligger i min näsa kvar den remarkabla doft av
människa och vildman, som var eder och endast eder.

Dessa jukkasjärvilappar, åtminstone dem jag hittills
sett, äro ett annat släkte.

De äro »vanliga människor». — Låtom oss därför nyktert
och antropologiskt betrakta dem från denna nya synvinkel
och laga, att hårets reflex blir den borna gentlemanmens
och så kallt och sakligt följa dem och deras åtgörande
som renägande om också svenska nomadlappar i högkultur.

Lappäckel är mitt namn på denna företeelse.

Det kostar visserligen på den gamle Adam, att övergiva
den respektlösa stil och dito iakttagelseförmåga som hittills
varit min.

Men jag har fått ögonen öppna för, att humor och »Lapp¬
land» ej tåla vid varandra och att lappen — i Jukkasjärvi
och söderut Bör bäras på ömma sakliga händer, att konst¬
närlig överdrift är lappintelligensen en styggelse. — Ja,
allt detta skall jag, Ossian Elgström, enda kvarlevande
medlem av den skånsk-svenska statsunderstödda, konst¬
närligt-vetenskapliga expeditionen som i Diluvianum utsän¬
des för att avrita och beskriva allt — från spiggens spritt¬

" Se »Lappalaiset>.

3. — Elgström, Hyperboreer.