Sida 43 [43]
OCR
33 fick rita av dem, fast de gingo endast motvilligt in på ällären, för altlärs var det ju Det har efter »Lappalaisets» tillkomst, utspritts i Lappland att jag endast ritade av fula lappar. Detta är felaktigt. Jag. här. ritat av: dem jag. sett och i mitt, tycke ar ett rynkigt, väderbitet och gärna för mig smutsigt lappfjäs, tusen gånger vackrare än ett av dessa rentvättade, med håret blankt och vattenkammat försedda, kaalasvuomalappar. Men, för att läsaren skall få en allsidig bild av lappfolket får jag väl tvinga min penna in i andra banor. Jag medger gärna, att mina vänner Emman-Anti, Taavon Piete, Pillto m. fli se betydligt ruskigare ut, men ack vad ni voro förtjusande — och mänskliga. Ännu ligger i min näsa kvar den remarkabla doft av människa och vildman, som var eder och endast eder. Dessa jukkasjärvilappar, åtminstone dem jag hittills sett, äro ett annat släkte. De äro »vanliga människor». — Låtom oss därför nyktert och antropologiskt betrakta dem från denna nya synvinkel och laga, att hårets reflex blir den borna gentlemanmens och så kallt och sakligt följa dem och deras åtgörande som renägande om också svenska nomadlappar i högkultur. Lappäckel är mitt namn på denna företeelse. Det kostar visserligen på den gamle Adam, att övergiva den respektlösa stil och dito iakttagelseförmåga som hittills varit min. Men jag har fått ögonen öppna för, att humor och »Lappland» ej tåla vid varandra och att lappen — i Jukkasjärvi och söderut Bör bäras på ömma sakliga händer, att konstnärlig överdrift är lappintelligensen en styggelse. — Ja, allt detta skall jag, Ossian Elgström, enda kvarlevande medlem av den skånsk-svenska statsunderstödda, konstnärligt-vetenskapliga expeditionen som i Diluvianum utsändes för att avrita och beskriva allt — från spiggens spritt" Se »Lappalaiset>. 3. — Elgström, Hyperboreer.
