gades på klövjerenen och vilkens lock var fastsatt vid asken
medelst gångjärn av läder. En sådan ask var flätad av
dels ofärgade dels (anilin)färgade tågor. Dylika stora
askar 'äro alltid ovala och av flattryckt form.
Även funnos de rikt ornerade ovala träaskar som lap¬
parna, både inom Karesuando och Jukkasjärvi så allmänt
använde för en 60—70 år tillbaka. Dylika träaskar kan
ännu finnas. Jag vet en som äges av Anders Hendrik
Walkeapää i Närvä och det var ej länge sedan lappfogde
Holm köpte en i Idivuoma. Dessa askar ha ofta kupigt
lock och i enstaka fall ha de även använts till penning¬
skrin, därpå tyda de starka järnbeslagen och låset på en
dylik ask, som befinner sig i ingenjör Thisells samlingar i
Vittangi. i
Ja, det var mycket att göra och ju mer jag arbetade,
ju mer tycktes vara kvar. För att få ornament och dylikt
troget kopierade, använde jag mig oftast av kalkering,
jag lade ett tunt, segt papper över det ornament som
skulle kopieras och gned av det med en mjuk blyertspenna.
Jag erhöll då ett absolut riktigt negativ, varvid alla detaijer
tillvaratogos, ävensom tillfälliga misstag som kunnat uppstå
under snidningen. Det hade naturligtvis varit ännu bättre,
att haft tillgång till japanskt papper och svart vax — men
världshandeln var ju på sned och så vidare och därför
fick jag nöja mig med det material jag kunde uppbringa
i Sverige — och tacka till på köpet.
De lappar som besökte mig och Holm under min vistelse
i Svappavaara voro nästan alla »Kaalasvuoma» och trogna
sin religiösa livsåskådning, ytterst torftigt klädda. Bältet
nästan alltid oprytt, kolten med antingen endast en röd
kant kring kragen eller ock med ett par smala röda och
gula lister kring ärmlederna; Rygglisterna och barmöpp¬
ningens utsmyckning saknades totalt. Dessa lappar hade
ovanligt korta koltar, de räckte knappast halvvägs till
knäet och föreföllo snävare än de, som användes inom
Karesuando socken, bra, sågo de emellertid ut och jag