verkning. Jag skulle slippa ställa träskålarna mot en sten,
slippa ställa in och fotografera med stela fingrar, slippa
att sitta dubbelviken på en kista och mäta upp på fuktigt
papper. — Jag skulle i stället bara få ta föremål efter
föremål och få ha ro att vända det åt alla håll, upptäcka
och avnjuta. Jag tackar dig lappfogde. —
Jag erhöll ett utmärkt rum uppe i skolhuset och ämnade
tillbringa dagarna nere i Sahajokki, som lappfogdens gård
benämndes, men ödet hade annorlunda beslutat — åtmin¬
stone de första dagarna, ty mitt rum berövades sin primus
motor. En vacker morgon inkom min lilla värdinna och
omtalade att kakelugnen skulle rivas, nå däråt var ju
intet att göra, för skolrådet hade bestämt så och murare
från Vittangi, irrade redan utanför murarna, ivriga och
arbetskunniga. Jag flyttade därför in till folkskollärare Kemi
d. v. s. sov där, morgnarna tillbragte jag i ett kök och
efter intagen frukost, vandrade jag i väg ned till arbetsfältet.
Lappfogde Holm hade bland sina samlingar några tenn¬
broderade redskap, visserligen ej hemmahörande från
Jukkasjärvi utan från Jockmock, men av ett utsökt arbete.!
Det var särskilt några kvinnomössor eller rättare diadem
av tyg, rikt ornerade med påsydd tenntråd, som väckte
"Närmare om tillvägagångssätt vid tenntrådstillverkning och bro¬
dering med sådan se: »Mönsterbok för lapsk hemslöjd i Västerbottens
län sid. 14 och följ.