Sida 32 [32]
OCR
24 till det trevliga vardagsrummet med dess piano, kommunistiskt anlagda tobaksdosa och präktiga soffhörn. Emellertid må läsaren icke tro att jag endast latade mig, nej, jag tog reda på en hel del och fick genom pastor Bergforss ett stort och nyttigt vetande i lappfrågor. Fick dem så att säga ordnade i huvudet. Pastor Bergforss, en i mångt och mycket märklig man och icke så litet av en fileolog, besatt nämligen ett stort och grundligt vetande om sin socken och dess invånare och många och goda äro de upplysningar, om lappar och därtill hörande frågor, jag har pastor Bergforss att tacka för. Nästan varje afton talade vi lappologi, eller för att vara konsekvent sameologi, ibland kom en grå finnbonde på sned in genom dörren, lade mössan bredvid stolen och slog sig ned. En och annan gång tassade en lapp genom rummet ut i köket och alla hade de ärende till Pappi — prästen. Jag åhörde många samtal mellan lappar och prästerskap och jag fick en helt ny blick på nomadens psyke. Lappen består icke av ensamt ljusa punkter — nej, han har egenskaper, som han borde lägga bort. — Fast eg entligen skall han ha dem, ty det är livet självt som under generation utformat hans karaktär och varför då ändra? Men sedd från hallstämplad moralisk synpunkt, är det ju ett och annat, som ej är så vackert hos honom..— Som t. ex. hans snikenhet och så hans ständiga misstro mot allt och alla — den var berättigad förr, men nu, när »de vita» vilja honom vält är den en anakronism. Men hur det är, en lapp litar sällan på en annän, icke ens en gång på någon av sitt eget släkte, att springa med skvaller, är ytterst vanligt. Ett kåtalag kan möjligen »hålla ihop» men där går också gränsen. En lapp gillar aldrig vad en annan lapp har gjort. Han kritiserar alltid och ofta beskt. — Ett bevis, så gott som "Även om de ej £uzna det. Se! »Dat läh mijen situd.»> Örnsköldsvik 1920.
