Sida 29 [29]
OCR
21 Det var där jag höll ett förmaningstal för Pirrin Aapon veli som han sent glömmer, men troligen ej förstod. Jag låg länge vaken och lyssnade till avlägsna vargtjut, tills jag upplystes om, att det var vinden som sjöng i telefontrådarna. Gästgiveriet hade bra sängar och stora och varma rum, snyggt och trevligt överailt och telefon fanns även, till stor förnöjelse för byborna, som gärna lyssna på samtalen utefter linjen. Soppero består av en, eller rättare av två, rätt stora välbyggda byar, »övre» och »nedre» Soppero med en halv mil emellan. Från Karesuando till Övre Soppero är ungefär 5 mils landsväg, sockengränsen går 1,3 mil norrom byn. Byns omgivningar äro tröstlösa vintertid och sommartid ännu ödsligare. Gud vet vad invånarna roa sig med. — För männen går det väl an, för de kunna ju köra exp. till Kiruna och hämta lass och eventuellt gå på biograf därstädes, men kvinnorna? — Nå jag tröstar mig med att det kanske finnes glädjeämnen i byn, som jag ej har en aning om. Soppero är starkt lxestadiansk och den håller väl sinnena livliga. Vi lämnade byn på morgonen, mitt ressällskap, att över Jukkasjärvi nå Kiruna, jag över Saapisatsi till Vittangi. Vägen var nu litet bättre, men ofantliga drivor gjorde även på denna sträcka, livet besvärligt och tungt för vår häst, som hade mycket arbete att ideligen lyfta sig och släden ur de hål, vari vi nedsjönko. c Först sent på kvällen nådde vi Vittangiälven och sågo Vittangis små ljus glindra på andra sidan. Älven var bred och vi foro i sned riktning rätt över varest en utprickad vinterväg var anordnad. Det kändes rätt kallt i luften och vinden blåste rätt emot, men icke förty höll jag mig varm som en kakelugn och orsaken var alltjämt Wir fin sA aporna ST
