Page 29 [29]
21
Det var där jag höll ett förmaningstal för Pirrin
Aapon veli som han sent glömmer, men troligen ej
förstod.
Jag låg länge vaken och lyssnade till avlägsna vargtjut,
tills jag upplystes om, att det var vinden som sjöng i
telefontrådarna. Gästgiveriet hade bra sängar och stora och
varma rum, snyggt och trevligt överailt och telefon fanns
även, till stor förnöjelse för byborna, som gärna lyssna på
samtalen utefter linjen.
Soppero består av en, eller rättare av två, rätt stora
välbyggda byar, »övre» och »nedre» Soppero med en halv
mil emellan. Från Karesuando till Övre Soppero är ungefär
5 mils landsväg, sockengränsen går 1,3 mil norrom byn.
Byns omgivningar äro tröstlösa vintertid och sommartid
ännu ödsligare. Gud vet vad invånarna roa sig med. —
För männen går det väl an, för de kunna ju köra exp. till
Kiruna och hämta lass och eventuellt gå på biograf där¬
städes, men kvinnorna? — Nå jag tröstar mig med att
det kanske finnes glädjeämnen i byn, som jag ej har en
aning om. Soppero är starkt lxestadiansk och den håller
väl sinnena livliga.
Vi lämnade byn på morgonen, mitt ressällskap, att över
Jukkasjärvi nå Kiruna, jag över Saapisatsi till Vittangi.
Vägen var nu litet bättre, men ofantliga drivor gjorde
även på denna sträcka, livet besvärligt och tungt för vår
häst, som hade mycket arbete att ideligen lyfta sig och
släden ur de hål, vari vi nedsjönko. c
Först sent på kvällen nådde vi Vittangiälven och sågo
Vittangis små ljus glindra på andra sidan. Älven var
bred och vi foro i sned riktning rätt över varest en ut¬
prickad vinterväg var anordnad. Det kändes rätt kallt i
luften och vinden blåste rätt emot, men icke förty höll
jag mig varm som en kakelugn och orsaken var alltjämt
Wir fin sA aporna ST