Sida 27 [27]
19
Intrycket av marin stördes dock i någon grad av att
»kaptenen» då och då hoppade ut i vågorna för att stödja
farkosten, då den krängde för mycket över i lä.
Hästarna sjönko gång på gång ned i snön till buken. Så
slingrade vi oss fram, märkligt att vi ej välte mer än en
gång, allt var sålunda ganska gott, om ej min kusk envisats
betrakta mig som död. Han var inte ett ögonblick stilla,
än var han uppe, i masten, höll jag på att skriva, än
kastade han sig framstupa och mönstrade farvattnet med
stor noggrannhet. Mina ben och mina tår voro däcksplan¬
korna, varpå han friskt trampade omkring — och så var
han ändå bara 70 år. Tänk om. han varit 20. Ja, då hade
Ossian Elgström varit trämassa innan han uppnått Idivuoma.
Jag döpte mono i tysthet ull Pirin Aapoöon veli=
Pirrin-Aapos broder!
Ja, så var jag ater på vandninp.
Karesuandolapparna voro bakom mig. — Taavon
Pieti var död, min Kock hade: också gått bort — det
var helt trist, men det sägs ju, att ser man fram, kan man
ej se tillbaka och därför stirrade jag envist på min Pirrin
Aapon velis breda rygg och för att muntra upp mig,
han hade då sannerligen inte gjort sig förtjänt av någon
uppmuntran, begynte jag tala med honom om det livliga
spöke, som under smeknamnet Koorva Johannes hem¬
sökt byarna runt Karesuando.
Koorva Johannes var en gammal lapp som just
Varit i begrepp lämna Idivuoma, då han plötsligt avlidit.
Han hade stått på gården till gamla gästgiveriet och
selat sin ren och så sjunkit död ned. — Men endast kroppen
— redan få timmar efteråt var hans ande åter på benen.
Innan loppet av en vecka hade han »synts» överallt. Man
hade trovärdiga vittnens intyg på, att Koorva Johan¬
nes inte blott uppenbarat sig i Närvä, utan några timmar
" Pirrin Aapo är en lapp, bosatt i Muonio. Lidande av nervösa kramp¬
ryckningar i hela kroppen, är han känd och uppskattad utefter gräns¬
älven på en sträcka av 20 mil.