över de virvlande vidderna, där snön rök som 'i brand
och sade något vackert om väderleken varpå man åter
sjönk i det vanliga.
Ett tillfälligt, men angenämt avbrott i enformigheten var
en renslakt med åtföljande kött och märgbensorgier. Johan¬
nes Nutti — Waakaren Johannes, se »Lappalaiset»,
stötte ned djuren, flådde och styckade, allt med samma lugn
som om han utfört slaktningen inomhus, i stället för
som nu bakom huset, mitt i värsta snöyran.
Bild 7. »Klövjeraidden i fjället»
När han sedan kom in i köket med köttet, och benen
i renhuden, var han visserligen litet frusen, men leende
och godlynt som vanligt. Vi blevo alla över lag försedda
med viedna-snodna eller senarmband »mot gikt».
Viedna-snodna finnes i renens bakben i »knäleden»,
den består av en liten benbit, och liknar ungefär en oxel¬
tand med en vidhängande cirka 20 cm. lång sensträng.
Man genomskär bakbenet i »knäleden» framtill, bryter benet
bakåt och gräver med kniven ut”den lilla i »knäleden»
20 lesitr öm, Hypertoreer.