Sida 17 [17]
OCR
Jil ej finnas, för det är vinterskillning och det är flera hjordar som skola delas. Jag kliver ur pulkan, som kastat mig hit och dit, tömmer snön ur ärmarna och kryper in genom en öppning i gärdets stängsel. Finner lappfogden mitt i en skåra upphetsade lappar, man diskuterar ett renmärke, renen står med huvudet mot marken, bakkroppen skjuter upp i luften, en brun hand Foto BM. Bild 5. Renhjorden — — har han kring' vardera hornet, lasson ormar sig fram och åter mellan benen och djurets öron gå oroligt av och an. Man enas äntligen och renen släppes, den far upp som ett skott och vill i väg, lassons orm blir rak som en horisont, renen krumbuktar, benen gå som trumpinnar och ögonen rulla förtvivlat runt i det flåsande huvudet — men lappen är stark — halvt dragen, halvt släpad blir renen förd till det skiljorum den tillhör och lappen torkar svetten ur pannan, och rullar upp lasson till nya kast.
