Page 17 [17]
Jil
ej finnas, för det är vinterskillning och det är flera hjordar
som skola delas.
Jag kliver ur pulkan, som kastat mig hit och dit, tömmer
snön ur ärmarna och kryper in genom en öppning i
gärdets stängsel.
Finner lappfogden mitt i en skåra upphetsade lappar,
man diskuterar ett renmärke, renen står med huvudet mot
marken, bakkroppen skjuter upp i luften, en brun hand
Foto BM.
Bild 5. Renhjorden — —
har han kring' vardera hornet, lasson ormar sig fram och
åter mellan benen och djurets öron gå oroligt av och an.
Man enas äntligen och renen släppes, den far upp som
ett skott och vill i väg, lassons orm blir rak som en horisont,
renen krumbuktar, benen gå som trumpinnar och ögonen
rulla förtvivlat runt i det flåsande huvudet — men lappen
är stark — halvt dragen, halvt släpad blir renen förd till
det skiljorum den tillhör och lappen torkar svetten ur
pannan, och rullar upp lasson till nya kast.