Sida 15 [15]
9
käkparti, något av illslughet. — Vänta bara ni människo¬
barn, mumlar kölden och ger väggarna en spark. Isen på
älven brakar, ty: kölden är tung. Jag tror ej kölden trivs
med sin köld, jag tror han fryser, varför skulle han eljest
svepa in sig i isdimman och vara vid dåligt lynne och
göra människor sjuka. Så ha vi den köld, där norrskenen
roa: sig, den höga, rena, friska kölden, det goda lynnets
köld. Aldrig äro väl norrskenen vid så gott lynne som då,
Bild 3. >De dödas ö.>
breda skratt över hela himlen och kölden ser på och blinkar
godmodigt åt den ensamme lappen, som skidar hän över
myrmarken, — Skynda dig, bror lille, hem till kåtan, du
har tvenne pälsar och ludna ben och fötter, dig vill jag
intet ont, myser han. — Nej, den höga klara kölden är
ingen fiende —
Jag ser mig i risslan, även jag har tvenne pälsar, mina
ben äro skyddade av ludna fodral och fötterna hålla värmen
i fågelbo av hö och kritvita renskinn. Hästens bjällra rasslar
muntert.