OCR
o hinum ſterkaffa dryck. Puy næi kom inn bad minne, lem helgad var ollum Æſum. Sigvrdr skipri pa eun um Âægina» oc fle ſo haet horpuna, ad duergmal quad i holline. Stodu Þa aller menn upp» er inne voru, nema Kongr, bruder oc brudgnme , oc var nu alc 2 ferd, innan um hollina : oc bad geck langa ftund. Kongr (pir huorr han kan becur fla ? ennSignrdr fagdi, ad epier væri enn nu nor ckrer ſmaleikar: enn bad folk tyf ſetiaſt nidr oc drecka, oc huiila ſig. Slo: han Þa Gyar flag, Drambuſtag, oc hieranda hliod. Epter %ad kom inn Odins minne. Pa lauk Sigurdur upp horpunne ; hun var (o ftor, ad madr matti fſtanda i maga hennar, oc lo fogr, ſem 2 gull ſægie. Dar tok han ut gloa huijta gulilaumada, oc dro a hendur fier. Tok han ‘Ea horpuna oc ütillci bañ bycce âther om ſlagen/ oh ſiâlte harpan (à hóge atc thet gaf genliud [echo] iſalen. Srodo «à alla upp/ ſom inne vore? forucan Konungen/ bruden. oh Brudgumeu/ och vore alla i dans/ och gic> thee à en lona ſtund. Kos nungen ſporde om Sétgurd Kunde better lefa? Han (uaraFe/ ſig âncà hafwa nogra mà lefar fuar; och bad folfet fórſÆ fârtia ſig nider att dricka och hwijla fig. Slog han cà ſrómfarle ſlag drambeſlag och Heranda liud. Ther efter kom Odens mínne nn: ypnade Sigurdr tà harpan - [ hon var à ſtor/ ater en tarl funde ſä i hennes maga/ och [yſte ſom bara gullct] o< tog. thâr ut ice par hwijca och gullſómada wantar/ och drog pà hânderna. Stôälte han tà harpan pà thee ſlaget ſom hecer faldafyker [thet âr en ſpringcedans/nár quinfoifen vippa om fring! \à atc huſudufarna flygat dag