A rre eE HEEREN DEDE E Ta) TO
20
Enn i kâſeti, ‘ſem 4 hafs
baru ¿
Enn Foskall bier ſeirna/ fy¬
num vera,
Viliu meirà mitt gaman
¿fad
Eda ‘viliu Pulu leingri è
Fà {varadi Kongur:
Heige du vondur vætrur,
oc vertu i burt, ellaun
eo lata meida hip , fyri
foibenir Pinar? Suo
haufoum vid nu fundiſt,
fagdi Busla, ad vid mu¬
num ey «Kilia fyrr, can
eg heh fenigir min vilia.
Kongr villdi þ à uppſtan¬
das OC var hann ha fas
ftur vid ſængina: enn
fma(lvcinar vokundu ey.
Bula lict 1a framn an
Dann part bocnarinnar ;
oc mun eg lata han
hia 1yda , ad skrifa han :
pvi pad er ollum barf¬
leyſa i honom ad lela.
Enn po cr PFetta upp¬
haf oc agrip- y
Troilóc allar tofra Nornir,
Buär , Bergrüſar brennz
Roinar haller
Och wederfares tg alé
thetea longſamligen.
Wilen ha‘va mera fädane
nymâre/
Tà ſuarade Konungen:
tig dier arga troll/och pacs
fa tig bort! ellieſt ſtall tag
lâta drápa tig! fôr thina
ilaka fórbôner ſkull: Sà
hafwom vij nu râkae rill
ſammans; ſade Buſla/ arte
wijmonns ey ſiltas ärh/
fórr än tag haftver fâce
min wilia. Konungen
wille eà ſt|âà upp; och var
han rà \à faſt vfd ſängen/
arr han funne icte rôra
ſig: och hans \mä-\wener
watnade tcte. Buſla läe
hà fram andra delen af
fin bôn; och wil tag tien
férbij gâ art ſrifva/emd¬
dan allom dr tarfléſt ehen
ate láſa: doch begynnes
han ſâlunda.
hrénne thing palas.
Elaùò