OCR
23 en frågan, huruvida adepterna med ställa, är ej beroende ared ss hvad de veta vara sanning afseende på planeterna berätta Oo eller hvad de veta vara osanning — hvad jag för närvarande påstår är detta, att adepterna sjelfva känna det sanna förhållandet rörande dessa saker, och detta påstående lider, såsom man skall finna, intet afbräck, derföre att vi, deras ; stånd att följa i deras fotspår och yngsta lärjungar, icke äroct upprepa de experiment, på hvilka deras meddelanden stöda sig. Samma resonnemang kan tillämpas på hela den samling af lärdomar, det Teosofiska Samfundet för närvarande är Sysselsatt med att tillgodogöra sig. Såsom erbjudna den oinvigda verlden, kunna de endast antaga formen af uppgifter, sruwndade på auktoritet. Och detta förhållande är lika litet öfverensstämmande med våra undervisningsmetoder som med adepternas. Ty det gifves icke något kemiskt laboratorium i hela England, der undervisningssystemet är så strängt bundet vid ledningen af lärarens egna experiment, som det, hvilket följes under gången af en chelas invigning. Under det att man meddelar den ordinarie chelan att så och så är förhållandet i fråga om naturens inre mysterier, får han steg för steg undervisning om, huru han skall använda sina egna under utveckling stadda förmögenheter till en direkt iakttagelse af dessa fakta. Men dessa sig utvecklande förmögenheter innebära, såsom jag förut påpekat, en ny makt öfver naturen, som endast kan anförtros dem, af hvilka adepterna mottaga de bepröfvade förpligtelserna. Men då adepterna skola undervisa utanför stående, som de nu försöka, måste de afvika från sina vanliga metoder — och vi måste, om vi vilja fatta hvad de äro villiga att meddela oss, afvika från våra vanliga forskningsmetoder. Vi måste låta anstå med vår fordran af bevis för hvarje påstående i den ordning det framställes. Vi måste för tillfället stöda vår tillit till hvarje särskild uppgift på den breda grundvalen af vår på den vanliga bevisningens väg vunna allmänna öfvertygelse — att sådana personer som adepterna verkligen äro till, äfven om vi icke kunna besöka dem efter behag, att de måste ega en utomordentlig insigt i en mängd naturlagar, som ligga bortom gränsen för de fysiska sinnenas kunskapsområde och att de måste intaga en sådan ställning, att de med absolut visshet veta om den eller den uppgiften är sann eller falsk. Om man så till vida kommit på det klara, är det-en sanning att hvarje forskare i sin ordning skall blifva tillfreds