OCR Output

23

en frågan, huruvida adepterna med

ställa, är ej beroende ared
ss hvad de veta vara sanning

afseende på planeterna berätta Oo
eller hvad de veta vara osanning — hvad jag för närvarande

påstår är detta, att adepterna sjelfva känna det sanna för¬
hållandet rörande dessa saker, och detta påstående lider,

såsom man skall finna, intet afbräck, derföre att vi, deras
; stånd att följa i deras fotspår och

yngsta lärjungar, icke äroct
upprepa de experiment, på hvilka deras meddelanden stöda sig.

Samma resonnemang kan tillämpas på hela den samling
af lärdomar, det Teosofiska Samfundet för närvarande är Sys¬
selsatt med att tillgodogöra sig. Såsom erbjudna den oinvigda
verlden, kunna de endast antaga formen af uppgifter, sruwn¬
dade på auktoritet. Och detta förhållande är lika litet öfver¬
ensstämmande med våra undervisningsmetoder som med adep¬
ternas. Ty det gifves icke något kemiskt laboratorium i hela
England, der undervisningssystemet är så strängt bundet vid
ledningen af lärarens egna experiment, som det, hvilket följes
under gången af en chelas invigning. Under det att man
meddelar den ordinarie chelan att så och så är förhållandet
i fråga om naturens inre mysterier, får han steg för steg un¬
dervisning om, huru han skall använda sina egna under ut¬
veckling stadda förmögenheter till en direkt iakttagelse af
dessa fakta. Men dessa sig utvecklande förmögenheter inne¬
bära, såsom jag förut påpekat, en ny makt öfver naturen,
som endast kan anförtros dem, af hvilka adepterna mottaga
de bepröfvade förpligtelserna. Men då adepterna skola under¬
visa utanför stående, som de nu försöka, måste de afvika
från sina vanliga metoder — och vi måste, om vi vilja fatta
hvad de äro villiga att meddela oss, afvika från våra vanliga
forskningsmetoder. Vi måste låta anstå med vår fordran af
bevis för hvarje påstående i den ordning det framställes. Vi
måste för tillfället stöda vår tillit till hvarje särskild uppgift
på den breda grundvalen af vår på den vanliga bevisningens
väg vunna allmänna öfvertygelse — att sådana personer som
adepterna verkligen äro till, äfven om vi icke kunna besöka
dem efter behag, att de måste ega en utomordentlig insigt i
en mängd naturlagar, som ligga bortom gränsen för de fysiska
sinnenas kunskapsområde och att de måste intaga en sådan
ställning, att de med absolut visshet veta om den eller den
uppgiften är sann eller falsk.

Om man så till vida kommit på det klara, är det-en
sanning att hvarje forskare i sin ordning skall blifva tillfreds¬