OCR
212 exempel. Ett uppräknande af sådana är en sak för sig; men för dem, som vilja göra sig besvär med att undersöka förhållandet, gifvas rikhaltiga och tillgängliga källor. Om vi nu veta att adeptens själ efter hans eget godtfinnande kan inträda i detta tillstånd, under hvilket dess perceptionsförmögenheter äro oberoende af det kropsliga maskineriet, bör det icke öfverraska oss, att han med stöd af egen erfarenhet kan meddela uppgifter rörande naturprocesser, de der ligga långt utöfver hvarje kunskap, som kan erhållas genom blotta fysiska observationer. Tagom till exempel adeptens påstående att vissa andra planeter jemte jorden hafva att skaffa med utvecklingen af den mensklighetens stora växande gröda, af hvilken vi utgöra en del. Denna uppgift framställes icke såsom en gissning eller slutledning. Adepterna berätta oss att de, en gång utträdda ur kroppen, finna sig kunna iakttaga tilldragelser på vissa andra planeter likaså väl, som på aflägsna delar af vår egen. Denna öfvertygelse är icke ett undantagsfall hos en abnormt organiserad individ, så att den af tviflare skulle kunna betraktas såsom en hallucination; det gifves intet rum för något tvifvel angående den omständigheten att detta är ett sammanstämmande vittnesbörd af en betydande korporation, hvars medlemmar ega en oafbruten erfarenhet i användandet af dylika förmögenheter. På detta sätt varder detta ett lika så sant vetenskapligt faktum, som det t. ex. att den stora nebulosan i Orion är en verklig nebolosa, derföre att hon gifver ett gasartadt spektrum. Detta kunna vi alla, som ega stjernspektroskap sjelfva förvissa oss om, om vi anställa observationer en klar natt, då villkoren derför äro gynsamma. Att betvifla detta skulle icke vara att visa någon större försigtighet än deras som tro derpå, blott en bristande förmåga att fatta beviset. Det är sant att vårt godkännade måste bero på det intryck vi fått af deras redliga afsigter då de meddela oss sina observationer. Så till vida är det en slutledningsfråga för oss, antingen adepterna säga hvad de fro vara sant — då de tala om den sjutaliga planetkedja, till hvilken vår jord hör — eller om de medvetet bedraga oss med en hop uppgifter, dem de veta vara osanna. Jag tror att det kan visas på mångfaldiga sätt, att det senare antagandet vore en orimlighet. Men en uttömmande undersökning af denna orimlighet vore redan i och för sig ett betydande arbete. Den utgångspunkt, jag för ögonblicket vill söka fast