OCR
211 I alla händelser skall adepten säga, att det ; att framställa alltför uppseendeväckande prof É; på de förmögenheter, som tillhöra området för ett andligt vetande, om hvilket verlden i stort ännu icke har någon känne- Å ; döm; - Det. är bättre. att til en början endast erbjuda så ; mycket, som kan behöfvas för att fängsla uppmärksamheten 5 hos sådana personer, hvilka endast stå ett steg bakom dem, å hvilka af naturlig böjelse dragas till det ockulta lifvet. Denna ara den, enligt hvilken adepterna tillmötesgående. vore för tidigt tankegång synas i verkligen v hittills afpassat sitt handlingssätt, och häri kunna vi äfven aring på hvad jag i början sade, att ingen af finna en förkl dessa utanför stående forskare, hvilka blifvit kallade lekmanna- i chelas, ännu kan säga sig af egen personlig erfarenhet känna i ens någon enda adepts alla förhållanden. Om vi å andra sidan sammanställa de flerfaldiga spridda | upplysningar rörande Bröderna, som erhållits af åtskilliga per- E soner i Indien, tillhörande det Teosofiska Samfundet, kunna vi lära så mycket om adepterna, som behöfves att försätta OSS i en ganska fast ställning beträffande uppskattningen af deras berättigande att tala med den tillförsigt, som de göra, om aktuella naturfakta på det öfverfysiska planet. Dessa spridda upplysningar hafva — så framt mitt föregående resonnemang godkännes — med fit blifvit kringströdda såsom fragment, i afsigt att ingen ännu skulle kunna komma till en full öfvertygelse angående adeptskapet, förr än efter att hafva offrat i ett visst belopp arbete och möda på sammanfogandet at de i lösryckta länkarna i beviskedjan. Men när vi fullgjort denna ega vi ock en viss stomme af vetande rörande adepterna, hvarur vi kunna draga vigtigare slutsatser. TION början finna vi att de odisputabelt ega makt att inhemta kunskap om händelser och fakta på det fysiska kunskapsplan, med hvilket vi äro hemmastadda, genom andra medel, än dem som äro förbundna med de fem sinnena. Vi finna äfven att de obestridligen ega förmåga att utträda ur sina egentliga kroppar och uppträda på aflägsna ställen i mer eller mindre eteriska motbilder till. dessa, hvilka icke blott äro verktyg för frambringande af intryck hos andra, utan för tillfället verkligen boningar för adeptens egna tänkande principer, och sålunda redan i och för sig, om bevisen icke ginge längre, vittnesbörd om det sakförhållandet, att menniskosjalen är någonting rent sjelfständigt i förhållande till hjernmateria och nervcentra. Jag vill ej nu uppehålla mig med att uppräkna process,