OCR
209 ganska naturlig; men icke dess mindre skall äfven en begränsad kunskap om vilkoren för dessa mystiska forskningar visa, att det gifves förnuftiga skäl för den ockulta politiken. Naturligtvis skall hvar och en medgifva att adepterna handla rätt, då de iakttaga den största försigtighet vid meddelandet af hvarje sådan speciel kunskap, som skulle kunna sätta hvad man i allmänhet kallar magiska krafter 1 händerna på personer, de der icke egde de moraliska betingelserna för deras handhafvande. Men de omständigheter, som föreskrifva denna försigtighet, synas icke lika bjudande i fråga om meddelandet af kunskaper rörande menniskans andliga fortskridande och de större utvecklingsprocesserna. Och i sjelfva verket hafva adepterna kommit till denna öfvertygelse; de hafva börjat meddela allmänheten hvad de utan fara kunna meddela af sitt teoretiska vetande, och om detta går trögt eller synes göra det, ligger orsaken i uppgiftens storhet och de nya synpunkter den medför både å lärarnes och lärjungarnas sida. Ty vi måste komma ihåg att om det inträdt ett sådant omslag i adepternas politik, har detta skett så att säga just nu. Och om man frågar, hvarför icke denna oskadliga kunskap blifvit meddelad tidigare, torde man med skäl kunna svara, att orsaken legat i den oss i detta ögonblick omgifvande intellektuella verldens aktuella tillstånd. Denna tankefrihet, öfver hvilken engelska skriftställare ofta skryta, är icke så synnerligen vidt utbredd öfver verlden ännu i denna stund, och det skulle knappast hafva varit rådligt inom någon generation före denna att hafva förkunnat så rent revolutionära läror i fråga om religionssaker inom något land; och de samfund, inom hvilka ett sådant företag skulle vara förenadt med fara, äro ännu långt flere, än de, inom hvilka det skulle kunna begynnas med någon praktisk fördel. Man kan derföre lätt fatta att ända upp till vår tid den frågan inom den ockulta verlden utgjort en fråga för öfverläggningar, huruvida det vore önskvärdt att befrämja utbredandet af den esoteriska filosofien inom verlden i stort med risk att framkalla de. bittra tvister och ännu allvarsammare oroligheter, som kunde uppstå genom ett för tidigt afslöjande af sanningar, dem endast ett ringa fåtal menniskor vore mogna att mottaga. Om vi betänka detta, bör adepternas hittills iakttagna förbehållsamhet icke förefalla oss så synnerligen stridande mot de tydliga bevis de nu lemna på ett annat handlingssätt. Det gifves klara skäl, hvarföre de skulle vara försigtiga, när frågan gällde att låta Den dolda verlden. 14