OCR
208 Den andra af de uppsatser jag här vill anföra, i likhet med den förra uppläst vid ett möte af teosofer i London, behandlar de omständigheter, hvilka, sedan frågan om Brödernas fillvaro blifvit afgjord, äro egnade att väcka vårt förtroende för de lärdomar, de meddela oss rörande menniskans ursprung och bestämmelser och hela naturproblemet. Den är af. följande lydelse: Många af dem, som gripa sig an med studiet af den ockulta filosofien, äro böjda att lägga mycken vigt på skilnaden mellan tron på deras tillvaro, dem vi kalla Bröderna, och tron på de lärosatser, som nu börjat samlas af deras på sista tiden uppträdande lärjungar. Jag tror att man i verkligheten kan visa, att för den, som en gång upptagit dessa studier, icke gifves någon hållplats, der han med skäl kan stanna och säga: »Härintill vill jag gå, men icke längre>, Den kedja af omständigheter, som leder den, hvilken en gång blifvit öfvertygad om adepternas tillvaro, till full visshet om att den uppfattning af naturen, hvartill han kommit genom deras bistånd, icke kan vara behäftad med några större villfarelser, består af många länkar, hvilka dock i verkligheten bilda en oafbruten kontinuitet med lika stor hållbarhet på alla. punkter. Den består af många länkar, till en del derföre att ingen för närvarande bland dem, hvilka intaga samma ställning som vi till de ockulta studierna --- det vill säga behandla dem såsom en förståndsangelägenhet, under det de fortfarande lefva ett vanligt lif ute i verlden — någonsin j egen person kan erhålla en fullkomlig kunskap om adepterna. För att få en full förklaring öfver dessa svårigheter måste vi ingå i en närmare undersökning af de orsaker, som föranleda adepterna att iakttaga en partiel afsöndring, partiel nu, men som för endast en helt kort tid tillbaka var så fullständig, att verlden i stort knappast hade någon aning om tillvaron af ett esoteriskt vetande, från hvilket den kunde utestängas. Denna fråga är så mycket vigtigare, som den stora allmänheten varit snar att taga anstöt af det tveksamma och ofullständiga sätt, hvarpå adepterna hittills behandlat dem, hvilka sökt andlig upplysning från deras håll. Om man bedömer detta förfaringssätt i jemförelse med förhållandet inom den naturvetenskapliga forskningens område, synes denna de kunskapssökandes otålighet