Sida 209 [209]
OCR
E Yr Rn me RR a 203 alla utgöra länkar i denna oafbrutna kedja, som förbinder öfverste Olcott med Bröderna och som för honom bevisat sig dels i ockulta fenomen, dels i vaket umgänge man och man emellan. Vidare kan jag i fråga om öfverste Olcott likaväl som i fråga om madame Blavatsky utan fruktan påstå att der icke gifves någon möjlig kompromiss mellan det orimliga antagandet att han afsigtligt ljuger allt hvad han säger om Bröderna och det erkänandet att hvad han säger fastställer Brödernas tillvaro såsom ett -solklart faktum, ty vi måste komma ihåg, att han nu varit madame Blavatskys samarbetare och stått i ständigt intimt umgänge med henne: i åtta års tid. Den föreställningen att hon under hela denna tid varit i stånd i att lura honom genom : bedrägliga konster, är, oafsedt dess i vidunderlighet i andra afseenden, alltför förnuftsvridig för att i kunna vidhållas. = I alla händelser vet öfverste Olcotty om j madame Blavatsky är bedräglig eller ärlig; och han har egnat hela sitt lif åt den sak hon representerar, såsom ett vittnesbörd om sin öfvertygelse att hon är ärlig. Men här möta vi åter den spiritistiska hypotesen. Madame Blavatsky kan vara ett medium, :som omger öfverste Olcott med fenomen; men då är hon sjelf bedragen af astrala inflytelser rörande de Bröders verkliga natur, hvilka stå i spetsen för hela detta fenomenväsende, och vi hafva redan, tänker jag, sett tillräckliga skäl för förkastandet af denna hypotes såsom absurd. Det finnes ingen logisk undflykt från den slutsatsen att antin- i gen förhålla sig sakerna verkligen så, som hon och öfverste ; Olcott säga, eller ock äro de båda medvetna bedragare, tidehvarfvets rivaliserande kämpar i detta afseende, båda upproffrande allt hvad verldsligt sinnade menniskor lefva för, detta för att frossa i ett lifstidslångt bedrägeri, som icke inbringar dem annat än ett mödosamt lif och bittra ord. i Men långt ifrån att bevisningen för deras uppgifters äkt- i het slutar här, kan den i viss mening sägas här taga sin början, Våra infödda indiska vittnen skola nu träda fram för skranket. Först Damodar, om hvilken den välkända författaren till «Hints on Esoteric Theosophy» yttrar sig som. följer: 4 »Ni häntydde i ett föregående bref särskildt på Darnodar i och ni frågade, huru man kunde tro att Bröderna skulle öda i bort tid på en halfuppfostrad pojkspoling, och dock bestämdt | vägra att besöka och öfvertyga män sådana. som — och — ; europeer af den högsta bildning och framstående duglighet. R Men känner ni att denna »pojkspoling> frivilligt uppoffrat en Kv
