OCR
200 jeet 'Singh's hof beskrifver i sin rapport, hurusom han var närvarande ' vid begrafningen af en Jyogee, hvilken med sitt eget begifvande blef innesluten i ett hvalf för en betydande period — sex veckor, tror jag — jag har icke rapporten till hands, så att jag kan anföra detaljerna — och hvilken steg upp lefvande vid slutet af denna tid, som han hade tillbragt i Samadhu eller ett extatiskt tillstånd. En sådan man skulle naturligtvis vara en »adept» af en högst underordnad typ, men berättelsen om hans produktioner eger den fördelen att vara väl bestyrkt så långt den går. Vidare lefde ända till för några få år sedan en till en ganska hög grad af andlighet hunnen asket och begåfvad siare i Agra, der han undervisade en grupp lärjungar, bland hvilka han, enligt deras egna uppgifter, ofta återuppträdde efter sin död. Denna händelse var en viljeakt, utförd på bestämd tid. Jag har hört en god del om honom af en bland hans förnämsta följeslagare, en bildad och högt aktad ämbetsman, nu boende i Allahabad. Hans tillvaro och den omständigheten att han egde stora själsgåfvor stå utom allt tvifvel. Sålunda är den omständigheten att det gifves sådana menniskor som »Apdeter» i verlden knappast någon tvist underkastad i Indien. Naturligtvis befinnas de flesta af dem, om hvilka man kan erhålla bestämda underrättelser, vid närmare undersökning vara yogees af den lägre typen, personer, hvilka uppöfvat sina inre förmögenheter så långt att de kommit i besittning af åtskilliga abnorma krafter och äfven någon insigt i andliga sanningar. Men icke=«dess mindre framkalla alla förfrågningar efter ;adepter, högre begåfvade än de; det svaret, att sådana finnas, men att de lefva i fullständig afsöndring. Denna allmänna, sväfvande, obestämda tro banar i sjelfva verket vägen för den fråga, med hvilken vi mera omedelbart hafva att sysselsätta oss — om nämligen ledarne af det Teosofiska Samfundet verkligen stå i förbindelse med några af de högre adtepterna, hvilka icke vanligen lefva ute i verlden eller göra sitt adeptskap bekant för andra än sina egna ordentligen antagna lärjungar. Vittnesmålen i denna punkt sönderfalla i tre klasser. Först hafva vi hufvudbeviset, vittnesbördet af dem, hvilka personligen sett vissa af dessa »Adepter» både i och utom köttet, som sett dem utöfva sin makt och erhållit en säker kunskap om deras tillvaro och egenskaper. N För det andra, deras vittnesbörd, som sett dem under