OCR
orter eus at on IAEA FrTET NS ERA hon FEN FN CSNET FET ANGER FR re i ros 09 delserna, som redän blifvit skildrade i offentliggjorda skrifter. Jag vill blott lemna en kort öfversigt öfver hela saken sådan den nu står, betydligt förstorad och stärkt under de sista tvänne åren. Till en början dela sig vittnesbörden i tvänne slag. Först det allmänt gängse religiösa trossystemet i Indien, hvilket hänvisar 'på att sådana personer som Mahatmas eller Adepter finnas någonstädes, för det andra det speciella vittnesbördet, som visar att ledarne af det Teosofiska Samfundet stå i förbindelse med sådana adepter och åtnjuta deras förtroende. Hvad det allmänna trossystemet beträffar, Vore det knappast för mycket att säga, det hela massan af Indiens heligå literatur hvilar på öfvertygelsen om adepternas tillvaro; och en så vidt både till tid och rum utbredd tro kan svårligen betraktas såsom utvecklad ur intet — såsom icke egande något faktum till grundval. Men förbigående Mahabharata och Puranas och allt hvad de förtälja oss om »Rishis» eller forntidens adepter, vill jag fästa eder uppmärksamhet på en uppsats i The Theosophist för d. 1:a maj 1882 angående några jemförelsevis nya, 'populära indiska böcker, hvilka innehålla lefnadsteckningar öfver åtskilliga »Sadhus» — ett annat ord för helig, yogee eller adept — hvilka lefvat inom de sista tusen åren. I denna artikel uppräknas öfver sjuttio sådana personer, hvilkas minne blifvit förherrligadt i ett antal Marathi böcker, der de underverk, de sägas hafva gjort, äro antecknade. Det historiska värdet af dessa berättelser kan naturligtvis disputeras. Jag omnämner dem blott såsom illustrationer till det sakförhållandet, att tron på personer, utrustade med sådana krafter, som nu tillskrifvas bröderna, icke äro någon nyhet i Indien. Och dernäst hafva vi många nyare skriftställares vittnesbörd rörande de ganska märkliga ockulta fenomen, som framstälts af yogees och fakirer. Sådana personer stå naturligtvis i psykologisk rang långt under dem, hvilka vi beteckna som 'Bröderna”, men de förmögenheter de besitta kunna stundom vara nog för att öfvertyga hvar och en, som undersöker bevisen derför, det lefvande menniskor kunna förvärfva krafter och förmögenheter, de der vanligen betraktas såsom. öfvermenskliga. I Jacolliots böcker, rörande hans erfarenhetsrön i Benares och annorstädes, behandlas detta ämne fullständigt och några dermed sammanhängande fakta hafva äfven banat sig väg till anglo-indiska ämbetsrapporter. En engelsk resident vid Run