OCR
189 som visats oss, remsor, på hvilka hela parentessatser och citationstecken äro förderfvade eller utplånade, och följaktligen utelemnade i chelans klumpiga afskrift — skulle allmänheten få skåda en sällsam syn — någonting alldeles okändt för den moderna verlden, nämligen ett akas-aftryck (acasic impression), så godt som en fotografi, af i medvetandet uttryckta tankar, dikterade på afstånd.» En månad eller två efter det dessa fragmenteriska antydningar varit synliga, erhöll jag en biljett från Mahatman, som löste mig från alla inskränkningar rörande den fulla förklaringen i det bref, han förut skickat mig. Men vid denna tid syntes saken hafva förlorat sitt intresse för alla personer i England, hvilkas meningar jag värderade. Inom det Teosofiska Samfundet i London, redan nu en stor och växande korporation, betraktades den Kiddleska händelsen föga annorlunda än som ett skämt och man ansåg den tanken att Mahatman, som inspirerat undervisningen i »Esoterisk Buddhism>, skulle hafva »plagierat» från en spiritistisk föreläsning för någonting så absurdt, att inga skenbara bevis, som framställdes för en sådan åsigt, kunde ega någon betydelse... Jag kände mig derför icke hågad att behandla de misstankar vissa kritici hade hyst med den aktning, som ett vädjande från mig till allmänheten skulle hafva inneburit, ett vädjande att lyssna till hvad, som skulle hafva uppfattats såsom ett försvar — och ett märkvärdigt länge uppskjutet försvar — af Mahatman. Men då det nu erfordras en ny upplaga af »Den dolda verlden», har jag en lämplig anledning att nu handla som jag gör. Det nya brefvet från Mahatman utgör i sig sjelf en rättelse af det bref, ur hvilket jag hemtat citaten å sidorna 134 och 135, och oafsedt den intressanta förklaring det lemnar med hänsyn till precipiteringsprocessen, äro de tankar det innehåller i sig sjelfva värdefulla och väckande. >Det i fråga varande brefvet», skrifver Mahatman, »författades af mig under en resa på hästryggen. Det dikterades