som visats oss, remsor, på hvilka hela parentessatser och ci¬
tationstecken äro förderfvade eller utplånade, och följaktligen
utelemnade i chelans klumpiga afskrift — skulle allmänheten
få skåda en sällsam syn — någonting alldeles okändt för den
moderna verlden, nämligen ett akas-aftryck (acasic impres¬
sion), så godt som en fotografi, af i medvetandet uttryckta
tankar, dikterade på afstånd.»
En månad eller två efter det dessa fragmenteriska antyd¬
ningar varit synliga, erhöll jag en biljett från Mahatman, som
löste mig från alla inskränkningar rörande den fulla förkla¬
ringen i det bref, han förut skickat mig. Men vid denna tid
syntes saken hafva förlorat sitt intresse för alla personer i
England, hvilkas meningar jag värderade. Inom det Teoso¬
fiska Samfundet i London, redan nu en stor och växande
korporation, betraktades den Kiddleska händelsen föga annor¬
lunda än som ett skämt och man ansåg den tanken att Ma¬
hatman, som inspirerat undervisningen i »Esoterisk Buddhism>,
skulle hafva »plagierat» från en spiritistisk föreläsning för
någonting så absurdt, att inga skenbara bevis, som fram¬
ställdes för en sådan åsigt, kunde ega någon betydelse... Jag
kände mig derför icke hågad att behandla de misstankar
vissa kritici hade hyst med den aktning, som ett vädjande
från mig till allmänheten skulle hafva inneburit, ett vädjande
att lyssna till hvad, som skulle hafva uppfattats såsom ett
försvar — och ett märkvärdigt länge uppskjutet försvar — af
Mahatman.
Men då det nu erfordras en ny upplaga af »Den dolda
verlden», har jag en lämplig anledning att nu handla som
jag gör. Det nya brefvet från Mahatman utgör i sig sjelf en
rättelse af det bref, ur hvilket jag hemtat citaten å sidorna
134 och 135, och oafsedt den intressanta förklaring det lem¬
nar med hänsyn till precipiteringsprocessen, äro de tankar det
innehåller i sig sjelfva värdefulla och väckande.
>Det i fråga varande brefvet», skrifver Mahatman, »för¬
fattades af mig under en resa på hästryggen. Det dikterades