Sida 182 [182]
OCR
176 slutadt bref på detta sätt bragtes från Londen till Kalkuttta, hafva tilldragit sig alla deras uppmärksamhet, hvilkas sinnen äro vakna för betydelsen af dessa saker och som läsa hvad som offentliggöres derom i den dagliga pressen, Men hvarje spiritist måste erkänna att förflyttandet af ett bref från ett skepp ute på hafvet till Bombay och sedan från Bombay till Kalkutta i en bestämd afsigt och i enlighet med en förut uppgjordt och på förhand tillkännagifven plan är någonting, som ligger helt och hållet utom mediumskapets erfarenhet. Skall den nedlagda mödan och den kraftutgift, som erfordrats för att utföra det sålunda antecknade fenomenet, ersättas genom en i motsvarande grad tillfredsställande verkan på den spiritistiska verlden? Man har på sista tiden i England skrifvit en god del om striden mellan Spiritism och teosofi och man har i viss grad fått det intrycket, att de båda kulterna skulle vara oförenliga, Nu äro spiritismens fenomen och erfarenhet fakta, och ingenting kan vara oförenligt med fakta. Men teosofien framträder med nya tolkningar af dessa fakta — detta är en sanning — och dessa visa sig stundom ganska ovälkomna för Spiritister, som länge vant sig vid sin egen tolkning. Derföre äro dessa Spiritister stundom böjda att motsätta sig den nya läran och fara ut emot den tron att det någonstädes kan existera menniskor, befullmäktigade att befordra dess framsteg. Detta är följaktligen den hufvudfråga, som bör afgöras, innan vi begifva oss in på de metafysiska finessernas område. Låt spiritisterna en gång få klart för sig att Bröderna verkligen existera och hvad slags menniskor de äro, och ett stort steg skall vara taget. Man kan icke vänta att den spiritistiska verlden med ens skall gå in på att revidera sina slutsatser efter den ockulta teorien. Det är först efter ett långt umgänge med Bröderna den öfvertygelsen slår rot i medvetandet, att de icke kunna irra sig inom det andliga vetandet. Må Spiritisterna till en början, om de behaga, tro att. de fara vilse; men det skulle i alla händelser vara ovärdigt deras öfver den Boeotiska hjorden upphöjda ställning
