OCR
166 inalles sju personer, hvilken i fråga om alla väsentliga punkter var af följande lydelse: »Omkring kl. 7 på aftonen sutto följande personer (fem af dem äro uppräknade inbegripet madame Blavatsky) vid middagsbordet och drucko te på madame Blavatskys veranda midt emot dörren i den röda skärm, som skilde hennes yttre arbetsrum från den långa verandan. De båda halfdörrarna till skrifrummet stodo vidöppna, och som bordet endast stod ett par fot från dörröppningen kunde vi tydligen se allting i rummet. Efter vid pass fem eller sju minuter for madame Blavatsky plötsligen upp. Vi blefvo alla uppmärksamma. Hon såg sig omkring på alla sidor och sade: »Hvad ämnar han göra?» och upprepade detta två å tre gånger utan att se på eller vända sig till någon af oss. Plötsligen hörde vi alla en stöt — ett buller, som om någonting hade fallit ned och gått sönder — bakom dörren till madame Blavatskys skrifrum, ehuru det icke fans en ;enda själ derinne: för tillfället. ' Ett ännu starkare buller hördes, hvarvid vi alla rusade in. Der var tomt och tyst i rummet; men alldeles bakom den röda kattundörren, der vi hade hört bullret, funno vi en gipsafgjutning, föreställande ett porträtt, nedfallen och sönderslagen i flere bitar. Efter att sorgfälligt hafva uppsamlat alla bitarne ända till de minsta skärfvor, undersökte vi spiken, på hvilken afgjutningen hade hängt i nära aderton månader, och funno att den satt lika fast i väggen som någonsin. Äfven ståltrådsöglan på porträttet var fullkomligt orörd och icke ens böjd. Vi bredde ut bitarne på bordet och försökte ordna dem, i tanke att de kunde limmas ihop, ty madame Blavatsky syntes ganska ledsen, eftersom afgjutningen var gjord af en utaf hennes vänner i Newyork. Vi funno att ett stycke af omkring två tum, nästan fyrkantigt, saknades i högra hörnet af plattan. Vi gingo in i rummet och letade, men kunde icke finna det. Kort derefter steg madame Blavatsky plötsligen upp och gick in i sitt rum, slutande dörren efter sig. Inom en minut ropade hon in Mr — och visade honom: en liten