Sida 167 [167]
OCR
161 s hvilken i fråga om en adept kan vara undangömd i den af- | 3 lägsnaste vrå af jorden, utan att det hindrar hans »astrala» 15 samfärdsel med menskligheten — utan här gälde det hela AS | detta mäktiga jaget, med hvilket vi stodo i beröring. Under S , dessa omständigheter samtyckte, tämligen motvilligt att börja med, en annan af bröderna, med hvilken Koot Homi stod i särskild förbindelse, att uppmärksamma Simla-samfundet och att under Koot Hoomis frånvaro hålla oss vid makt genom en undervisningskurs i ockult filosofi. Den förändring, som inträdde i hela karaktären af vår korrespondens, när vår nye mästare tog oss om hand, var ganska märkelig. Alla bref; som utgått från Koot Hoomi hade fortfarande burit prägeln af hans artiga, vänliga stil. Han kunde heldre för hvarje gång skrifva en half sida, än han ville löpa den minsta tisk: att ett kort eller vårdslöst uttryck skulle stöta någons känslor. Äfven hans handstil var alltid ganska läslig och korrekt. Vår nye mästare behandlade oss helt olika: han förklarade sjelf att han var nästan obekant med vårt språk och skref en mycket knagglig stil, som det stundom var rätt svårt att dechiff rera. Han gjorde inga omvägar med oss. Om vi skrefvo en uppsats öfver några ockulta idéer, som vi utletat och skickade honom med en förfrågan om det var rätt, kunde den stundom | komma tillbaka, öfverkorsad med ett groft rödt streck och ett Sh »Nej» skrifvet i marginalen. Vid ett tillfälle hade en af -oss | | skrifvit: »Kan ni reda mina begrepp angående det och det?» Den anmärkning, som stod i kanten, då papperet återkom, NN lydde — »Hur skall jag kunna reda det ni icke har!» 0. s. v. ; Men med allt detta gjorde vi framsteg under M—, och små- | ningom vidgade sig korrespondensen, hvilken å hans sida & börjat med korta noter, raspade på det mest vårdslösa sätt | å på bitar af groft tibetanskt papper, till stundom rätt ansen- 4 liga bref. Och det må anmärkas, att ehuru hans kärfva och korta sätt bildade en roande kontrast till Koot Hoomis vänliga belefvenhet, låg det ingenting i detta, som hindrade oss att fatta tillgifvenhet för honom, då vi funno, att han började
